Som ni säkert har förstått vid det här laget så är ju jag galen i hundar. Ända sedan barnsben har jag haft minst en hund i hemmet, och så fort jag flyttade hemifrån skaffade jag egna hundar. Nu har jag två faraohundar. Denna ras är kanske inte den vanligaste, och många har inte hört talas om dem. När du ser bilder på rasen lär du dock känna igen den! Helt klart den allra bästa hundrasen enligt mig.
Om faraohunden
Faraohundens historia är lång. Man har hittat liknande raser avbildade redan på egyptiska graver cirka 2000 år före vår tidsräkning. Förutom detta räknas rasens ursprung från Malta och Gozo i Medelhavet. Först 1971 kom de till Sverige. Idag räknas faraohunden som en sällskapshund, och den passar bra både att träna jakt och agility med. Den fungerar även bra som en utställningshund för många. Rasen kan dock vara något impulsiv, så det gäller att träna mycket lydnad med den. Rasen är medelstor och har en smidig och elegant kroppsbyggnad. Mankhöjden är cirka 56 – 63,5 cm för hanar och runt 53 – 61 cm för tikar. Hunden är alltid rödbrun till färgen, men på vissa förekommer också vite tecken. Pälsen är slät och kort. Faraohunden har många fina egenskaper. Som jag nämnde är den impulsiv, och dessutom mycket aktiv av sig. Den är vänlig – både mot andra hundar och mot människor, vilket gör att fungerar bra som familjehund. Mot individer som den inte känner kan den dock uppfattas som något reserverad och arrogant, men så fort den lär känna dig är den hur kärleksfull som helst.
Om mina två faraohundar
Som jag nämnde har jag själv två faraohundar som jag älskar. De är båda sex år gamla och födda i samma kull. De är varandras bästa vänner och leker ofta med varandra. Ibland kan jag nästan känna mig lite utanför (skämt åsido). Jag spenderar mycket tid tillsammans med mina hunda – några gånger har de till och med fått följa med till mitt jobb. För det mesta får jag lov att lämna av dem på ett hunddagis dock, då jag inte alltid kan ta med mig dem överallt. Hunddagis har fungerat riktigt bra för oss, och är ett tips till alla hundägare som bor själva eller av annan anledning inte kan umgås med hundarna hela dagarna. Stora delar av min fritid spenderar jag dock med dem. Framför allt tycker jag om att träna med dem, och deltar i flera tävlingar varje år (om det finns möjlighet). Främst tränar vi agility, men jag ställer också ut dem vilket kräver mycket lydnad och omvårdnad av hunden.